Du svänger av E14 mellan Järpen och Undersåker och hör forsen innan du ser den. Ristafallet är Glupafallet i Ronja Rövardotter, men filmkopplingen är bara en del av platsen: hur nära du kan gå beror på vilken sida av älven du väljer.
Ristafallet förenar Ronjas filmlandskap med en levande fors
- Filmplats: Ristafallet fick föreställa Glupafallet i filmatiseringen av Ronja Rövardotter.
- Två sidor: Den norra stigen är flackare; stigarna på södra sidan är brantare.
- Djurliv: Utter och bäver finns i området, men är skygga och svåra att få syn på.
- Vinter: Grottan på ön ska besökas med guide, enligt kommunens råd.
Ronjas Glupafall finns här, men premiäråret är 1984
En skogsklädd ö delar forsen, och från stranden ser det lätt ut att förstå varför den fick spela en sagoflod. Ristafallet föreställde Glupafallet i Tage Danielssons filmatisering av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Scenen där Ronja och Birk hamnar i en björk spelades in strax nedströms, enligt destinationsorganisationen Åre Sweden.
Det cirkulerar också ett felaktigt årtal: campingens webbplats anger att filmen hade premiär 1982. Svenska Filminstitutet anger att den svenska premiären var 14 december 1984. Jag går på Filminstitutets uppgift, som stämmer med den institutionella filmkällan.
Välj norra sidan om du vill ha en flackare stig
Från parkeringen går du genom campingområdet mot älven, och snart öppnar sig vyn över det tvådelade fallet. Åre kommun beskriver en stig längs norra älvstranden nedanför fallet; den södra sidan går också att nå, men stigarna där är brantare.
| Situation | Vad det innebär | Gör så här |
|---|---|---|
| Du vill ha en enklare promenad | Den norra sidan har en mindre brant stig | Följ stigen längs norra stranden nedströms från fallet |
| Du vill se fallet från södra sidan | Stigarna är brantare och kräver säkrare fotfäste | Gå lugnt och välj bort sträckan om underlaget känns osäkert |
| Du planerar att gå in i grottan på vintern | Vägen går över till ön när fallet är fruset | Följ kommunens råd och ta hjälp av en guide |
Parkering och väg fram till fallet går via campingen. För en kort utflykt räcker den norra sidan gott; den brantare rundan passar bättre när stigarna är trygga under fötterna.
Utter och bäver är lättare att spåra än att se
Det starkaste mötet med djurlivet kan vara ett avtryck i strandkanten snarare än en skymt av ett djur. Enligt Åre Sweden finns utter och bäver i området, men båda är skygga. Håll därför utkik efter spår och rörelser vid vattnet, och räkna inte med en säker observation.
Fukten från forsen skapar också en miljö där sällsynta lavar, växter och djur trivs, skriver Åre kommun. Det är ett skäl att hålla sig till stigarna och låta mossor, lavar och strandvegetation vara. Ärligt talat tycker jag att det gör platsen intressant även när djuren håller sig undan: skogen runt fallet är en del av upplevelsen, inte bara en kuliss.
Vårflödet förändrar både ljudet och utsikten
Ristafallet är omkring 50 meter brett och 14 meter högt, men vattenmängden växlar med årstiden. Åre Sweden anger ett flöde på 100–400 kubikmeter per sekund. När vattnet går högt känns forsen större och närmare; vid lägre flöde framträder klipporna tydligare.
På vintern kan fallet frysa och grottan på ön bli ett lockande mål, men isen gör inte passagen riskfri. Kommunen råder besökare att ta hjälp av guide vid grottbesök. För en vanlig promenad är utsiktsstigarna ett bättre val än att försöka ta sig ut på ön på egen hand.
Låt dånet följa med hem som platsens minne
Ronjas vårskrik ger Ristafallet en tydlig filmhistoria, men det är fortfarande en levande fors i ett skyddat naturområde. Välj den stig som passar underlaget, ge djuren avstånd och låt ön stanna på andra sidan när isen inte känns trygg. Då får du både sagans igenkänning och något som filmen inte kan bära med sig: ljudet av Indalsälven genom skogen.
